Zanno Jacklin

Beteendevetare

Tidigare arbeten - Efter relevans

2015 bytte jag helt inriktning på yrke, från att ha arbetat som svetsare under ungefär 10 års tid till att arbeta med människor. På FAM-Huset placerades barn i åldern 0-13 år tillsammans med en eller båda av deras föräldrar. På uppdrag av Socialtjänsten genomförde vi utredningar av föräldraförmågan i familjer som hade olika typer av psykosocial problematik. Mitt arbete bestod i att vara kontaktperson åt en familj åt gången, och följa dem under utredningstiden. En av mina uppgifter var att bedöma föräldrarnas svagheter och styrkor, hålla semi-strukturerade samtal varje vecka, ha kontinuerlig kontakt med den socialsekreterare som ansvarade för placeringen, hjälpa familjen i deras kontakt med olika myndigheter (vid behov), samt sammanställa utredningsmaterialet i en rapport som grund för eventuella åtgärder Socialtjänsten sedan vidtar.

Det var ett mycket intressant arbete, och jag arbetade med människor från alla bakgrunder, kulturer och etniciteter. Detta var ett arbete där jag kände att jag verkligen gjorde skillnad för de barn som ibland levde under kaotiska familjeförhållanden. Arbetet medförde ett ansvar att fatta tunga beslut, där jag ibland var tvungen att rekommendera att barnet skulle placeras i familjehem, men även om det var tunga beslut så var det vad som var bäst för barnet just då. Andra gånger kunde jag istället konstatera att föräldrarna hade en tillräcklig förmåga för att ta hand om sina barn i hemmet, och då kunde familjen åka hem tillsammans efter utredningens slut.

Denna typ av arbete kräver att man klarar av att inte bli för personligt engagerad, utan klarar av att hålla den distans som är nödvändig för att man ska kunna agera opartiskt. Det är mycket lätt att känna sympati för familjer som är utsatta, och självklart vill man att utredningen ska visa att allt är bra så familjen kan åka hem och fortsätta sina liv tillsammans. Tyvärr slutar det inte alltid på det viset, och då är det viktigt att känna sig säker på sitt yrke och på de beslut man tvingas ta.


Kamgarn har daglig verksamhet för personer som av en eller annan anledning inte kan ta ett vanligt arbete. Sedan början av 2017 har jag arbetat extra som arbetsledare på Kamgarn. Tidvis har det varit långt mellan passen, och vissa perioder har jag nästan arbetat heltid. Detta arbetet har jag haft vid sidan av mina studier och mitt ordinarie arbete som personlig assistent. Arbetet har inneburit att ha ansvar för en grupp på 8-10 personer på en avdelning som kallas "Datorteket". Huvudsyftet för deltagarna på Datorteket är att ge ut en tidning, Kamgarnstidningen, 2-4 gånger per år. Deltagarna har åkt på reportageresor, skrivit artiklar, anordnat Bazarer, tipspromenader och liknande. Mitt arbete har varit att vägleda deltagarna i deras dagliga arbete, samt fungerat som Edito för deras tidning och varit ansvarig för att trycka den.


Att arbeta som personlig assistent åt personer som har olika typer av funktionshinder kräver en särskild typ av människa. Oftast arbetar man ensam och går därför misste om det sociala kontakterna som de flesta har genom sitt arbete. Brukarens behov styr arbetstiderna, vilket innebär att det ofta blir arbete på nätter, helger, och storhelger. Eftersom man har 100% ansvar för personen man arbetar med, så finns oftast inga raster utan man arbetar hela arbetspasset - från start till slut. Många gånger går det helt enkelt inte att lämna brukaren ensam, utan man måste vara närvarande hela tiden.

Men det är ett roligt och givande arbete, särskilt när man som jag arbetar med en person under en längre period. Man följer med dem på eventuella fritidsintressen, är med och firar födelsedagar och följer med dem på semester. Personen jag jobbade med klarade av förhållandevis mycket själv, men var ändå i behov av assistans 24/7. Det innebär ett mycket stort ansvar, där man ansvarar för att personens hygien sköts, att det finns mat, och blir städat och tvättat och inte minst hjälpa personen till en meningsfull vardag.

Det är inte ovanligt att personer som är i behov av personlig assistans har flera olika diagnoser. Det kan handla om sådant som Downs syndrom eller autism till exempel. Därför är det viktigt att man förstår hur personen fungerar och hur man bäst bemöter honom eller henne i olika situationer.


Detta är samma jobb som jag skrivit om tidigare. Personen jag arbetade med valde att byta assistansbolag, och jag följde med.


Jag arbetade tillfälligt med en ung man i behov av dygnet-runt assistans.


För första gången under mina år som personlig assistent arbetade jag med en person som inte hade någon intellektuell funktionsnedsättning. Personen jag arbetade med var en ung kvinna som hade grav CP-skada. Det var ett givande, intressant och mycket lärorikt att arbeta i en helt ny kontext.


Contact Me